Änglar!

Fan vilket tungt program, Sofias änglar!! Bra men tungt... Så idag drömmer jag om att få vara frisk. Jag drömmer om att min familj och min andra nära och kära får vara friska och alla andra också för den delen. Ingen förtjänar att få leva som de i programmet gör, INGEN!!! En obotlig tumör med en dödsdom inom bara några år, en ung pappa med två döttrar. Fan så orättvist livet är!

Jag ska göra allt vad jag kan för att hjälpa de människor i min närhet till ett bättre liv, jag kanske inte kan bota sjukdomar men jag kan försöka hjälpa på det sätt jag kan. Kanske att bara vara där.

Oj så tungt det här blev.

En annan sak jag tänkte på idag... Hur vuxen är man när man hämtar sitt barn på dagis?? Jag känner mig inte särskilt vuxen. Jag känner mig definitivt inte som en mamma. Jag känner mig mest som en tjej som fått ett barn. Världens bästa barn förstås. Men inte som en mamma. Min mamma är fortfarande min mamma och min pappa är fortfarande min pappa inte mormor och morfar som är en relativt ny roll för dom även om de säkert väntat på de rollerna mer än jag väntat på rollen som mamma. Sen att jag är och beter mig som en mamma, tror jag i alla fall, är en annan sak. Det är verkligen fantastiskt att vara mamma men jag känner mig inte som en. Gör ni??

Från och med idag skall jag vara ännu mer tacksam för små saker här i livet! Som det här kortet...