... nu är det ju inte riktigt som rubriken säger men idag har jag fått känna på hur det är för alla ensamma mammor där ute. Mannen min är på en konferensresa, varför man nu måste resa bort för att ha konferens har jag inte riktigt förstått men det hör inte hit.
Jag och lillen gick upp tidigt, väldigt tidigt med tanke på att fisungen varit vaken nästan två timmar i natt. Hade vi varit lediga idag hade vi legat kvar i sängen bra länge. Men så var det inte idag, upp och hoppa, klä på, borsta tänder, fixa och greja och iväg till dagis, i snöstorm dessutom. Den varma sängen lockade otroligt mycket just idag.
Vidare, lämna ledsen unge på dagis, fortsätter till jobbet, jobbar hela dagen, förstås, till dagis igen hämta lillen som enligt fröknarna haft en väldigt bra dag, sen till hästen, mockar, lillen hjälper till så gott han kan med en liten blå spade och en röd sopkvast, ut till hästarna o klappa o mata Ninna, (som lillen säger till Elina, min häst) och ropa på Memi (Emil) som vägrar komma.
Sen till dagens ljuspunkt! Lillen tittar upp på himlen och får syn på månen. -Titta! säger han.
-Det är en måne. säger jag. -Momme säger fisungen och hoppar upp och ner. -Momme, momme, momme!!! säger han och hoppar (Hoppar utan att fötterna lyfter marken) Helt fascinerad av en måne! Visst är det väl fantastiskt att man får uppleva världen genom en litens ögon som ser nåt för första gången.
Därefter far vi hem, lagar mat, leker, kissar i soffan, ja inte jag då förstås, badar i diskhon, smörjer, borstar tänderna, på med pyjamas, smakar på Vanish, läser bok, spelar innebandy, dricker välling, lägger sig i sängen, slänger ut napparna, somnar. Puh, nu är jag trött och imorn är det en likadan dag igen... Nästan.
Dagens dröm får bli att försöka se det mesta här i världen som om det var första gången jag såg det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar